Tänt alla lampor, häktat på säkerhetskedjan på dörren och krupit långt ner under täcket! Inatt för första natten ensam i lägenheten. Ingen Kalle hemma som kommer hem och tjatar om än det ena än det andra efter jobbet, som slänger kläderna på golvet, som ställer odiskade shakers i badrummet eller glömmer packa upp sina svettiga träningskläder ur bagen och kommer på det dagen efter... Nej just nu sitter han nere i Spanien på en kryssningsbåt och gottar sig. Inte alls avis, nejdå. Även om jag tycker det ska bli lite skönt att få vara ensam så saknar jag honom lika mycket. Är ju numer så van vid att alltid somna och vakna bredvid honom. Ikväll känns sängen enorm. Tom. Ingen Kalle som skedar med mig, som trycker mig utåt kanten under natten eller som ligger på rygg och snarkar. Det är bara så tomt och tyst. Känns nästan lite läskigt faktiskt.