Ibland måste jag bara få gråta. Gråta av mig allt! Gråta tyst eller högljutt spelar ingen roll, bara det får komma ut. Det känns lite bättre efteråt, känns som att en liten sten släpper från hjärtat. I dessa stunder kan livet kännas så förfärligt besvärligt. Då kan det kännas fel och helt obegripligt. Frågan är vad jag skulle må så mycket bättre av då? Men att gråta hjälper iallafall för stunden. Jag tror man behöver det för att frigöra sig själv en gång emellanåt, släppa på hämningar och spänningar i kroppen och låta känslorna ta plats och komma fram.