Ibland är livet problemfritt och lekande lätt. Dagarna rullar på och Det känns som att ingenting kan stoppa en. Solen skiner och himmeln är blå. Och skulle det regna skulle man vara glad i alla fall.

Men har livets sina ljusa dagar har det även sina mörka dagar också. Perioder då problem på problem dyker upp och det ses som att inte finnas någon utväg. Endast en återvändsgränd där man sitter fast. Ett svart hål man sugs upp i.

Livet är en bergochdalbana. Det borde innebära att efter en topp kommer en dal och efter en dal kommer en topp?