Nu kan man inte längre säga att man ska hälsa på sin systerdotter till bebis...Nej hon har ju för tusan blivit stor! Ett år fyllda. Det var längesedan jag såg henne och vad utvecklingen har gått framåt sedan dess. Nu mer kryper hon iväg på golvet, hasar lite på rumpan och roligast av allt; reser sig vid sin lilla vagn och springer iväg!!! Shit, jag hinner liksom inte med. Världens sötaste och jag önskar jag kunde spendera så mycket mer tid med henne.

Isabell tyckte det var superkul att kunna se sig själv i telefonens skärm, inte det lättaste att få en bra bild när kladdiga små barnfingrar ska vara på kameran och petas och kännas på! Ä de?!

 

Gungan på trädgården är hennes favorit, gurglande skratt och fniss. Jag älskar det!

 

 

Fylld av massa härlig Isabell-energi lämnar jag henne men på återseende snart igen kan jag lova :)