Obehagligt men samtidigt så underbart. Hur kan man vänja sig så fort att ha någon vid ens sida när man sover? Jag som trodde det var stört omöjligt. Visst att man kan sova gott med systrarna och vänner. Men en främmande man? Visserligen är han inte speciellt främmande längre men en tid var han ju faktiskt det. Läskigt men sant; jag saknar honom! Puss och godnatt min kära