Imorgon är en ny dag, då tar jag nya tag.

Att hoppet är det sista som överger en stämmer bra. Någonstans vill man gärna hoppas och tro. Visserligen har jag känt på mig detta länge, men ett litet litet hopp har ändå funnits där. Men nu vet jag. Raka rör, det tackar jag för!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0