En mängd fina människor finns i ens omgivning, vissa känner man andra lägger man inte ens märke till. Vi har setts och talats vid ett fåtal gånger. Först igår upptäckte vi varandra på riktigt. Gick på samma klass och tränade ihop. Stannade kvar och pratade lite mer. Helt plötsligt:

"Du kan få följa med hem nu och äta scoens om du vill?"

Huuur gullig får man inte lov att vara då? Supersöt!

Tack, hade gärna gjort det om inte mina kläder och hela min kropp varit dyngsur av svett, om mitt hår inte varit så ofräscht och om jag hade haft med mig handduk och ombyte, så visst. Men hey, vi tar det en annan gång, kommer ju fler möjligheter.