Att vara arg är bland det värsta jag vet. Varför vara arg när man kan vara glad och lycklig? Men nu är verkligheten sådan att ibland kommer det situationer då man inte kan hejda sin ilska eller sina agressioner. Då orden strömmar över läpparna och man kokar och kan inte alltid behärska sig. Detta var sååå nära att ske idag. Jag lyckades dock tygla mig och behålla allt inom mig, orkar inte starta terminen med en jättediskussion. Ibland kanske man bara får ta och bita ihop och bita i det sura äpplet, hur surt det än är. Det bästa vore om inte ilska fanns, tänk då vad mycket energi man skulle spara som man kan lägga på andra roliga saker istället, som träning tillexempel :)