Vaknade i morse och kunde knappt ta mig ur sängen. Kroppens så gott som alla muskler skrek och  ville bara stilla ligga kvar i  den varma sängen. Så fick det bli också (eftersom jag inte KUNDE ta mig upp). Jag som annars hade tänkt hinna med ett konditionspass på förmiddagen innan jag beger mig hemmåt till mamma och pappa. Men så blev det alltså inte. Gårdagens runda satte sina spår. Jag som ett tag klagade på att jag aldrig hade träningsvärk längre och trodde att jag hade blivit immun mot det. Men nuför tiden har jag träningsvärk titt som tätt, så jag kan pusta ut, jag är inte immun i alla fall! Phuuu...för det är ju rätt gött, bara det är sådär lagom, men ibland är det alltså extremt, då är det inte riktigt lika skönt.

Men vad är egentligen träningsvärk?
Man har ju i många år trott att det är muskelfibrerna som brister vid det fysiska arbetet och att det då bildas en liten inflammation i muskeln. När sedan skadan läkts har muskeln utvecklats och blivit starkare. Men så är inte fallet längre. Man har gjort nya undersökningar som visar att de små muskelfibrerna, myofibrillerna som de så fint kallas och som är små suoertunna muskeltrådar, skadas inte alls. Utan istället sväller de vid träning och det bidrar då till en spänning i bindväven (muskelfascia), den som håller ihop hela muskeln, och att det är spänningen i bindväven som vi uppfattar som träningsvärk. När binväven töjts ut och muskelfibrerna får den plats de beöver är smärtan över.



Träningsvärken får vi främst genom excentriskt arbete, det vill säga när vi drar  ut en muskel. Tillexempel vid en situp, på nedvägen när vi får hålla emot för att inte tappa kroppen ner mot golvet eller i en bicepscurl då vi ska räta ut armarna igen. Motsatsen till excentriskt arbete är koncentriskt arbete, det är då istället när muskeln drar ihop sig.

Träna och känn hatkärleken till smärtan!