Ingen sovmorgon här inte, nejnej, klockan 8:10 infann jag mig på folktandvården och checkade gaddarna. Ännu en gång kan jag pusta ut och klappa mig själv på axeln, inga hål och ingen tandsten. Ändå är man alltid lika orolig när man går dit, men också lika lättad då man lämnar. För det är något jag verkligen fasar för, att ha ett hål. Har aldrig haft det och slipper gärna. Då är det lätt värt att borsta lite extra och ha bra tandborste och kräm :)

                                        

Men då jag låg där och fick massa redskap inplockade i munnen tänkte jag på jobbet som tandläkare. Varför vill man bli det? Man måste ju få vara med om både det ena och det andra? Jag själv skulle nog aldrig klara av det...Tänk en äcklig gammal gubbe med vidrig andedräkt och snuskiga tänder, och att jag måste vara i hans mun och gräva?!?! Uuuuhhh...Nej, det blir då inte någon tandsköterska för mig, det är en sak som är säker. Men jag är ju ändå tacksam för de som faktiskt tycker det är ett kul jobb! Och på tal om redskap i mun ^^ att ta röntgenbilder på tänderna, det är lika hemskt varje gång! stora plastgrejer som bara skär ner i köttet. "Bit ihop där, går det bra?" För det första: hur f*n ska jag kunna bita ihop med hela munnen full av plast? För det andra: Det gör ont! För det tredje: NEJ DET GÅR INTE BRA ALLS, JAG VILL HELST BARA SPOTTA UT ALLT!!! Meeen så säger man ju inte, nejdå, man sitter där och önskar att sekunderna kunde ticka på lite snabbare. Life is hard, that's it.