Man känner ju ganska väl när någon tittar på en. Man liksom känner hur blicker riktigt borrar sig in i kroppen. En sån känsla hade jag idag...Jag vänder mig om och upptäcker några av mina kollergor sitta där och studera mig. En obehaglig känsla uppstår och bixtsnabbt funderar jag på om jag glömt att ta på mig byxor, stänga gylfen, bara sminkat ena ögat eller gör något annat allmänt konstigt?! Jag frågar dem vad som är på tok, om det är något speciellt de reagerar på?? Och vet ni vad männsikorna svarar?

"- Hehe, nej vi sitter bara här och beundrar din rumpa, den är väldigt fin! Hur gör du?"

Eeehhh...Känner hur färgen i ansiktet blir aningen röd i tonen. Vad fasen ska man svara?

"- Jag pumpar upp den med bodypump, attack och ett par timmar i gymmet??"

Nej inte riktigt läge att svara så ingående. Istället skrattade jag bort det och ursäktade mig och sa att jag hade lite grejer att ordna med. Ibland vill man bara sjunka genom jorden och inte synas, gå upp i rök och bara inte vara i vissa situationer vid vissa tillfällen. Kändes så...opassande på något sätt. De sa det på det där sättet som att det var världens simplaste sak, ungefär samma som "fint väder det är idag". Okej om man hade pratat om utseende och träning och nämnde det lite sådär i förbi farten...men på det här sättet blev det mest bara jobbigt pinsamt. Men visst, ska inte sticka under stol med att man blir lite smickrad, man blir alltid glad om någon säger att man har fina ögon, fint leende eller som i detta fall fin rumpa.

                                         
                                             Bjuder på en bild av min rumpa då ;)

---