Är jävligt trött på allt just nu. På dem. På dig. På mig. På livet. Skulle vara skönt att bara upphöra att existera ett tag. Tills allt löst sig och allt är bra igen. Fast problemet är att det aldrig kommer bli så. Nej, det kommer bara se ut som att det är bra igen. För en liten tid i alla fall och till dess det är dags igen för en ny intrig. Jag orkar inte. Jag gör inte det. Och jag hatar att jag blir så påverkad av det. Trots att jag inte lever mitt i allt så finns det där, så nära trots att jag är miltals ifrån. Och varje gång tänker jag att jag ska släppa det och bara låta det bero, men det går inte. För jag är redan så nedgrottad i allt. Hatar livet just nu.

Respekt. Något man alltid har blivit tillsagd att man ska visa för andra människor. Men grejen är; visar jag respekt för någon förväntar jag mig att denne visar mig respekt tillbaka. Det är väl en del av själva betydelsen i ordet, eller har jag missuppfattat det hela?! Så trött på människor som inte visar respekt för varandra. Respektlöshet är vad det är. För sådana personer brister även min respekt. Kan man inte ställa upp för dem man älskar, kan man inte offra sig lite? Kan man inte känna att man är en del av varandra? Tydligen inte. Då man inte tar hänsyn till andra i sin omgivning är man ett stort fett jävla ego! Att svika och såra är vardagsmat. Jag undrar om dessa egon sover gott om nätterna? Det borde de rimligtvis inte. Ligga sömnlösa till lång in på småtimmarna. Skulle jag varit i deras kläder skulle jag inte sova alls. Alltid ligga vaken och våndas och ångra mig. Men för egon finns nog inte känslor som ångest. De har nog inte spärrar som borde finnas. I deras värld finns ju bara de själva.

Jag ska aldrig bli som de. Det har jag sagt så länge jag minns. Och det håller jag fortfarande fast vid. Jag är så hemskt ledsen att det blivit som det blivit. Önskar att allt bara kunde vara bra för en gångs skull. Men jag vet att det aldrig kommer bli det. Hur gärna jag än vill. Och jag är så hemskt ledsen för det. Stämningen är så tjock och stel att jag skulle kunna skära i den med kniv, jag skämtar inte. Orkar verkligen inte livet.