Ibland har livet sina svåra stunder, då man helt inte vill existera. Då man hatar allt och alla. Då man känner att man är den mest ensamma människan i världen. Då man inte orkar resa sig upp efter fallet, man vill bara ligga kvar och gråta tills man inte har några tårar kvar. Sådant är livet ibland. Men det man ofta kan glömma bort i dessa tunga stunder är allt bra man har omkring sig. Man är ju faktiskt inte den mest ensamma människan i världen. För vid ens sida finns familjen och vännerna, närmre än man anar. Därför vill jag passa på att tacka för att mina vänner och mina underbara systrar finns där för mig! Ni anar inte vad mycket ni betyder i mitt liv, ni är mitt allt! Denna låten tillängnar jag er, från hela mitt hjärta, till er! <3