Tjaa, inte döden alltså, men min superperiod. En period som varit fylld av adrenalin, endorfiner och massa energi, detta i kombination med stenhård träning och för lite sömn. Nu verkar det som att kroppen inte orkar det höga tempo längre och sparkar bakut :( Och det är väl bara att inse att efter superkompensation kommer det en sämre tid, så går det till inom träningens värld, och det är det som gör att vi också utvecklas och blir starake! Dock är gränsen mellan superkompensation och överträning väldigt tight och är lätt att överskrida, vilket verkar ha hänt mig. Trötta, sega och långsamma muskler gör att jag gärna gör sängen sällskap utan protest! Så därför består helgen av...ja, inga rörelser alls helt enkelt. VILA!

Hoppas dock att kroppen har vilat klart tills på måndag, då vill jag helst vara på benen och igång igen...

                         
                             Såhär känner jag mig just nu; utslagen!

Det händer inte särkilt ofta, och det går i perioder, då jag kollar på film. Igår kväll var det filmtajm. Har blivit tipsad om att se filmen Buried så den fick det bli. Såhär i efterhand så var det ett tokigt val, för usch vilken film! Nu ska ni få höra:

Filmen handlar om amerikanen Paul Conroy som har åkt till Irak för att arbeta, han kör lastbil och levererar varor. Han blir attackerad av en grupp irakier och där upphör han att minnas. Istället vaknar han upp och märker att han ligger i en träkista, med endast en mobiltelefon och en tändare till hands. Paul är levande begravd. Genom hela filmen får vi följa amerikanen i kistan, och den kautrofobiska känslan är total och så påtaglig! Jag skämtar inte om jag säger att jag hade en puls på 180 rakt igenom hela filmen!







Filmen är oerhört obehaglig och skrämmande men mycket bra gjord måste jag ändå säga. Efter att ha sett denna var det näst intill omöjligt att somna, för tänk om man nästa gång slår upp ögonen och märker att man är instängd under jorden, med begränsad tillgång till omvärlden. Det går kalla kårar längs min ryggrad!

Sådär ja, då har man sportlov då! Efter ännu en supervecka med härligt träning som vanligt och härligt häng i skolan. Avslutade fredagen med att jag höll i uppvärmningen på idrotten, de fick prova på de tre första låtarna i Bodyattacken, och instruerandet gick över förväntan och var huuur kul som helst! Inte utan att man blir lite mer sugen på utbildningen....

Men nu sitter jag förövrigt på tåget till syster Cecilia. Har inte träffat henne en hel helg på väldigt länge och nu känner jag hur mycket jag har saknat henne. En finfin start på ett gött lov, kan livet bli bättre?!

             
               Älskar bilden, ger goa minnen från förre sommaren...mmmm

Ha en riktigt härlig helg, det ska jag ha! :)

Har för första gången i mitt liv sett en död människa på riktigt i verkligheten.
  


Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

                                          

Som vanligt när jag spenderar en helg hemma hos mamma och pappa går jag lös i köket, denna gången stod det semlor på schemat. Och semlor blev det :) Så nu ska jag ta och bjuda in alla mina bruds på varsitt smakprov!

                              

Skolan krävde våra datorer idag. Ominstallation till Windows 7. Den rensades, blåstes ut, totally! Som tur var fick jag låna Antons externa hårddisk och lägga över alla mina dokument, min musik och mina bilder, vilket visade sig vara en hel del.... Så nu sitter jag här och försöker återskapa allt som det var innan. Inte helt lätt men det funkar. Btw så är Widows 7 inte helt fel, inte tokigt alls faktiskt. :)